Kvinnomisshandel

Sitter just nu och gör en mind-map till min uppsats imorgon. Valde att skriva om kvinnomisshandel, tycker det är intressant men tillika svårt att förstå. Tror iallafall uppsatsen kommer bli bra, läraren behöver ju inte alltid tycka det men.. Viktigaste är att du själv tycker det och tycker om/ är intresserad av det du skriver om!

Katja är 29 år och har inget barn. Hon kommer från Sverige liksom den före detta sambon. Han misshandlade henne under tre och ett halvt år. Hon gjorde åtskilliga försök att lämna honom, och återvände gång på gång. Misshandeln utvecklades till allt grövre. Nu är hon fri sedan ett halvår tillbaka. Fortfarande är hon skräckslagen över vad som kan hända om han får tag i henne. Hon har ett larmpaket och hemlig adress och vågar inte röra sig fritt på stan. Misshandeln började psykiskt. De hade varit sammanboende i en månad, när han började slå sönder väggar och saker i lägenheten. ”Som för att påtala för mig att han var farlig och att han hur lätt som helst kunde gå på mig också”. Då misshandlade han inte henne fysiskt, däremot började han plåga hennes katter. Han hade missbruksproblem, även om han inte hade druckit på länge. När han började dricka igen började han också misshandla henne fysiskt. Den första örfilen kom. Det blev en chock för henne, eftersom hon aldrig tidigare blivit slagen. Den psykiska misshandeln medförde att hon på något sätt blev hjärntvättad. Hon blev, som hon uppfattade det, besatt av honom och kände sig medskyldig i förloppet. Hon utplånade sig själv mer och mer och kände samtidigt att det börjad bli farligt. Vid den tiden började hon skriva dagbok och styrdes av sin besatthet. Mannen lyckades manipulera med henne och hennes känslor på ett utstuderat sätt. Med hjälp av en väninna lyckades hon flytta ifrån honom. Hon ville frigöra sig, låta blir att se honom eller tänka på honom. Han bombarderade henne med kärleksförklaringar, jagade henne överallt och överöste henne med löften. Hon smalt och blev fast igen och misshandeln blev efterhand grövre. Katja blev skicklig i att dölja för omvärlden vad som pågick. Hon gjorde dock en polisanmälan, som hon tog tillbaka. Misshandeln hade då pågått oavbrutet i fem månade. Grannar , som säkert förstått vad som pågick, slutade att hälsa på henne. Däremot fortsatte de hälsa på honom. Han började använda narkotika, vilket hon också började med för att vara honom till lags. Hon blev sjuk, vilket han struntade i . Hon gick ner i vikt och var rädd för vad som var på väg att hända i hennes liv. Nu var Katja totalisolerad med mannen. Han bevakade all annan kontakt hon hade, avlyssnade hennes telefonsamtal, slog sönder telefonen. Hon utsattes för förhör, sexuella övergrepp och iscensatta skenavrättningar. Katja var nu totalt i hans händer. Hennes liv hade blivit ohanterligt. Hon blev gravid, men mannen misshandlade henne , så att hon fick missfall. Hon gjorde en ny polisanmälan, som hon återtog. Efter en vecka förenades de igen och han fick åter flytta hem till henne. Hon tyckte synd om honom och han var bostadslös. Tre veckor senare misshandlade han henne under sex timmar och höll på att ta livet av henne genom strypning. Hon klarade sig och gick efter misshandeln direkt till jobbet som en robot. Hon polisanmälde honom igen och han blev omedelbart häktad. När hon fick veta det, ångrade hon sig och tänkte: ”vad har jag gjort?” Mannen fick ett tio månaders långt fängelse straff Katja bodde på Alla Kvinnor Hus och återupptog kontakten med honom när har satt i fängelse. Sen flyttade hon ihop med honom igen och misshandeln fortsatte. Nu slog han på ställen som inte syntes, som hon hade svårt att anmäla honom för. Dt var inlåsningar och förnedringar av olika slag. Det sexuella våldet hade blivit grövre och hon utsattes ofta för det i anknytning till att mannen såg porrfilmer eller läste porrtidningar. Hon kände sig äcklig och smutsig Katja anmälde sin sambo på nytt. Denna gång hade hon allt för otydliga blåmärken. Han blev frikänd i rättegången. ”Det var hon som var psykiskt sjuk och hon hade åsamkat sig blåmärkena själv” sa han och de trodde på honom. Hon tvivlade n på sig själ:” Var det trots allt hennes fel. Var hon kanske psykiskt sjuk?” Katja skämdes och kände att hon stod tacksamhetsskuld till mannen. De flyttade ihop igen oh allt Fortsatte som tidigare. Hon polisanmälde honom igen och då fick ha ett sex månaders fängelse straff Det var nu hon böt upp, hon kände att nu har hon fått nog. Ur boken ”Ett värdigt liv” av Margareta Rosengren